Janeway och Chakotay är ute och seglar i en skyttel. Dom kraschar.
Chakotay klarar sig bra, men Janeway svävar mellan liv och död. Men i hennes huvud utspelar sig en invecklad historia - existentialism. Hennes döde farsa kommer på besök för att få henne att inse att hon är död och skall nu "kila vidare" till nästa nivå, men hon vill inte riktigt ge sig. Och det är tur det, för det visar sig bara vara en utomjording som utnyttjar folk nära döden för att få mer livsenergi. Så tillslut lyckas Chakotay rädda henne, och allt slutar bra.

Jeri Taylor:
"It was a combination of several threads of ideas that we had been kicking around. None of them seemed to be working on their own. Then
we began cobbling them together, and all of a sudden we had this wonderful, rich mystery. It was an opportunity ti show feelings between Janeway and Chakotay in a safe territory, because it was all inside her head."
[om hur hon har mixat ihop detta avsnitt med boken "Mosaic"]
"This is the fun of being an executive producer. I get to say what her backstory was. We have been having a good time including some elements from the book into the episodes."

Kate Mulgrew:
"'Coda' I enjoyed, although we had to do a great deal of re-shooting. I think it found its sea legs in the end."
[om hur Taylor och Mulgrews åsikter om karaktären Janeway skiljer sig]
"It's every actress's right to create her own character in her imagination. A lot of our ideas were not commensurate, but one can't expect that. I think what [Jeri Taylor] did very well was to establish Janeway as an ardent and passionate scientist. I hought it was interesting what she did with her family. I thought it was quite good, and hard work for her to do, I'm sure, harder work because now I'm in the picture. I'm sure she's thinking of me as she's writing. She's seeing me at any rate, and that must also be confusing."

Lite treknologi: "antigrav" härstammar från TOS:"Obsession", och har dykt upp senare i TOS:"The Changeling", TOS:"Is There in Truth No
Beauty", TNG:"Hollow Pursuits", TNG:"Disaster" och DS9:"The Passenger".
Dom "snabbare-än-ljuset"-partklikarna "tachyoner"na har hängt med sen TNG:"Redemption" och har sen dess ploppat upp regelbundet, likaså nämns dom läckra "thorons" som härstammar från DS9:"If Wishes Were Horses".

Långsökt:
När "the bad guy" börjar med sina illusioner när Chakotay försöker återuppliva henne i början har apparaten han använder ett grönt ljussken. Och alla vet vilken ras som älskar grönt, så vi vet vad som väntar i kommande avsnitt :)
Huruvida detta var en miss eller inte (alla vet ju att Federationsk teknologi ger ifrån sig blått eller rött ljussken) får ni tolka själva.

Avsnittsnamnet, "Coda", betyder ungefär "sista versen".
"Hydrazine" skall visst heta N(2)H(4) på kemiskt språk, fast enligt min källa bör det skrivas NH(2)NH(2). Tyvärr känns mina tre år kemi
lite för klent för att argumentera för eller emot.

Så dags för en liten historialektion:
Skytteln Sacajawea (som oftast stavas Sacagawea) är döpt efter en av de ytterst få indianska kvinnor som blivit hjälteförklarad.
I början av 1800-talet tyckte USAs president Thomas Jefferson att det var dags att utforska den västra delen av kontinenten. Hittils var det bara handelsresande och mindre organiserade expeditioner som farit västerut.
En av sakerna han ville få ut av en sådan expedition var att hitta en snabb väg till Stilla havet.
Mannen som sattes som chef för expeditionen var Meriwether Lewis (1884->1809, Meritwether var f.ö Bashirs fejkade geologs efternamn i DS9:"Our Man Bashir"). Som förste officer, för detta skulle anses vara ett militär operation, och kartritare valde han William Clark (1880->1838), en man han tidigare tjänstgjort under. Även fast det på pappret skulle vara Lewis som var chef så delade dom två på den
rollen.
Maj 1804 började dom segla västerut från St. Louis. När dom väl stötte på indianer var det uppenbara problemet kommunikation. Dom träffade på en handelsresande man, Toussaint Charbonneau, som levt med indianerna ett tag och som erbjöd sina tjänster som tolk.
Med sig hade han sin havande indianska fru, Sacagawea. Hon skulle komma att bli en slags lyckosymbol för hela expeditionen. Hon hade några år tidigare blivit bortrövad från sin stam, shoshon, men mitt under expeditionens gång träffade dom shoshonstammen, och hennes broder hade blivit hövding vilket naturligtvis resulterade i lättare diplomati och dom fick bl.a låna massa hästar.
Istället för att stanna hos sin stam valde hon att följa med Lewis & Clark.
Expeditionen lyckades kartlägga delar av västra delen av USA, men misslyckades i att hitta en snabb rutt till Stilla Havet.
Dom anlände till St. Louis i September 1806 men det skulle dröja åtta år innan Clark kunde publicera korrekta kartor.
Expeditionen kallades "Corp of Discovery" av Jefferson, men har blivit känd som "the Lewis and Clark expedition".
Meriwether Lewis begick självmord den 11 Oktober 1809. Sacagawea dog den 20 December 1812, och Clark tog därefter hand om sonen hon hade fött under expeditionen (Jean Baptiste) och hennes dotter Lisette.
Clark dog den 1 September 1838.
Skeppet i "Event Horizon" hette just "Lewis and Clark", varför man nu skulle döpa ett räddningsskepp efter en expedition vet jag inte. Har
inte heller en aning om Jerri Siegel hade dessa i baktanken när han skapade Stålmannen...

Janeway: "Maybe I could stand with an apple on my head and you could
phaser it off?"
Chakotay: "That sounds great, if I miss I get to be captain :)"

"Go back to hell you coward!"
- Janeway